gråten som aldrig kan tröstas..
att tårar kan göra så ont för själen? dagarna kryper sig förbi och mot kvällen kommer ångest,gråten och smärtan.. att en människa man tyckt om så mycket kan skada ens hjärta så hårt? jag ha inte ork till att göra något,tårarna tar all kraft.. jag gråter på insidan och utsidan är som ett skal av sorg... varför vill livet en så jävla hårt? jag vill bara lägga mig ner på golvet och vakna upp till en annan värld..
"du sårar mig med hårda ord och dom orden ekar i mitt huvud dag som natt.. "
de enda jag ville va ett lycka till och allt spårar ut till ett rent helvete som jag aldrig i livet skulle kunna tänka mig..
mitt kapitel här i övik e slut., nu vill jag bara hem,hem till en trygg famn och få läka mitt sårade hjärta..
ibland e livet så jävla orättvist!