sitter nu i Övik och känner mig inte så glad.. inte glad för fem öre..
mamma och pappa kom upp hit i em,mamma ser så väl att det inte står rätt till för mig,jag e inte nöjd för fem öre..
sätter mig bara ner och gråter en skvätt för att ingen verkar förstå hur JÄVLA jobbigt detta är för mig.. nog för att jag gnäller tycker vissa.. men tyck de då..
jag trivs inte här,känner mig så fruktansvärt ensammen,ville bara följa med mamma och pappa hem igen,jag sitter och kollar på min kalla lägenhet.. här var de kärlek och gemenskap i våras.. nu ekar det ensamhet.. jag vet inte vad som ska kunna uppmuntra mig heller till att detta halvår ska bli skoj..
hade gråten i halsen imorse när jag for.. visste ju i mina tankar att nu blir jag kvar där uppe själv,satt och funderade på om jag kanske skulle svänga in i vajerräcke så jag kanske skulle få slippa
om nån ändå kunde förstå..

jag gråter i min ensamhet.. ikväll känns verkligen allt förjävligt..
vet inte vad jag ska tro,tänka,tycka längre..
gråten inom mig kommer du aldrig se.. aldrig märka.. aldrig bry dig om..

tack mamma och pappa för att ni finns för mig..

                                                "the first cut is the deepest.. "


over and out/charly